nåt jag skrev när hanna dog.

Tänk att steget mellan liv och död är så nära

Nyss var du så full av liv, och nu är du borta

Vi är på två helt olika platser, men ändå så nära

Det spelar ingen roll hur många tårar jag gråter

Det hjälper inte hur mycket man än saknar,

du är och förblir det vackraste minnet som lever inom mig,

och minnerna med dig glömmer man sent


Visst var din tid på jorden alldelens för kort

Jag hade gett allt i världen för att få se dig igen

För att höra din röst och hålla i din hand

Men alla vägar kanske har sitt pris?

Detta har öppnat mina ögon för något så självklart,

ta aldrig någon förgivet för du vet aldrig när resan tar slut


Det är svårt att acceptera och förstå men en sak är säkert,
Du finns i mitt hjärta och i mina tankar,

jag minns dig med ett leende på dina läpparna

och varje gång jag tänker på dig så ler jag också
jag minns dig som en underbar människa,
och tro mig min älskade vän, du var välbehövd på jorden
Och nu dansar du bland alla änglar, och vakar över oss

Vår älskade Hanna Sofia Engman

image53


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0