nåt jag skrev när hanna dog.
Tänk att steget mellan liv och död är så nära
Nyss var du så full av liv, och nu är du borta
Vi är på två helt olika platser, men ändå så nära
Det spelar ingen roll hur många tårar jag gråter
Det hjälper inte hur mycket man än saknar,
du är och förblir det vackraste minnet som lever inom mig,
och minnerna med dig glömmer man sent
Visst var din tid på jorden alldelens för kort
Jag hade gett allt i världen för att få se dig igen
För att höra din röst och hålla i din hand
Men alla vägar kanske har sitt pris?
Detta har öppnat mina ögon för något så självklart,
ta aldrig någon förgivet för du vet aldrig när resan tar slut
Det är svårt att acceptera och förstå men en sak är säkert,
Du finns i mitt hjärta och i mina tankar,
jag minns dig med ett leende på dina läpparna
och varje gång jag tänker på dig så ler jag också
jag minns dig som en underbar människa,
och tro mig min älskade vän, du var välbehövd på jorden
Och nu dansar du bland alla änglar, och vakar över oss
Vår älskade Hanna Sofia Engman