.

kom just hem, har suttit och små snyftat hos fredde till en så söt video på youtube.
det var två män som hade tagit hand om en lejonunge och sen var de tvungen att
släppa tillbaks han till de fria,och alla trodde då att lejonet inte skulle känna igen
 dem ifall de hälsadepå honom efter ett år. men när lejonet får syn på sin "familj"
så springer deoch hoppar upp i deras famnar,
så sjukt vackert och sorgset ögonblick,ja ni ser ju själva.
http://www.youtube.com/watch?v=zVNTdWbVBgc

annars då? varför fastna i det förflutna? egentligen borde man inse
 attsaker och ting förändras och att allting faktiskt har sitt slut och
bara gå vidare,varför uppmuntrar man sig själv till att sätta
sig i svåra situationer, eller än värrejobbiga situationer som
att sätta på en låt som påminner om någon, bara för att
man verkligen vill fräsha upp minnet och segla tillbaka i tiden.
 man borde verkligeninte tillåta sig själv att göra så, det blir ju bara så mycket värre.
Jag retar mig på attjag jämnt och ständigt drar upp en massa saker i mitt huvud,
jag verkligen försöker attförtränga allt det dåliga och tänka på det bra.
men hur naiv är man inte då? alltså skullejag skriva en lista på allt dåligt
som har vart skulle det lätt överväga det bra.jag har så jävla mycket
 att vara tacksam över, sjukt bra vänner och ja för att inte talaom min familj,
slog mig återigen idag hur jävla grymma mina föräldrar är.
Snacka om förebilder, jag ska bli precis som dom när jag får egna barn,
 gränslöskärlek är vad jag pratar om, finns inte ord.j

ag har insett en sak ikväll, jag må älska dig vissa stunder,
men jag älskar mig själv mer.