.

jag bloggar inge mer.. känns konstigt, spenderar inte
lika mycket tid framför datorn längre iofs..
men jag läser inte andras bloggar slaviskt längre, utan
jag läser 2-3 stycken och inte ens dom läser jag varje dag.
känns skönt att ha kommit ifrån sitt bloggberoende.

jag är aldrig själv nuförtiden, förr kunde jag vara själv
i flera dagar, jämnt sova ensam och göra allting själv.
jag var totalt oberoende av andra, hade verkligen en inre
ro i kroppen och det var verkligen skönt.

nu är jag där igen, det plingar i telefonen hela tiden,
jag har alltid någon omkring mig och vill absolut inte sova själv
och så dämpar man allt dedär som gör ont inom sig med hjälp av närhet
och ens bästa vänner. på tal om bästa vänner, det finns knappast
något bättre eller något som kan få en på andra tankar och bättre humör.

jag kanske borde stanna upp ett tag och vara för mig själv istället, spola
tillbaka tiden de senaste månaderna och fundera på vad som egentigen hände.
ibland tror man att man känner sig själv så jäkla bra, men när det väl
brister så agerar på ett sätt man aldrig kunde tro..
jag är typiskt en sån tjej, jag blir lätt bortskämd och bekväm, söker något
annat, kanske efter mer spänning men när man funnit det så vill man
ha dedär bekväma, tryggheten..
ibland tar man verkligen fel beslut, men man kan aldrig förutse att det inte
kommer att vara rätt förrän det är försent. jag gör det som känns rätt för studen,
följer mitt hjärta som man blivit lärd att göra men ibland så borde man faktiskt
gå emot ens känslor och våga chansa.

men visst är det så att man lär sig av sina misstag?
man lever i sin lilla bubbla där ingenting kan få dig att
må dålgt, men plötsligt så händer det.
man blir sårad, det gör ont ett tag men sen är man faktiskt över det,
och går vidare.

men det jag aldrig kommer att förstå är hur ett beslut kan kännas
så rätt och självklart, men ändå bli så jävla fel.
just nu vill jag bara landa nånstans, och stanna där ett tag.
spänningen får vänta för dendär tryggheten slår allt.
det är bara så lustigt hur fort det kan vända, du spenderar
dagar och nätter med någon, upplever massor av saker
tillsammans som betyder jättemycket och sen en dag
så känner man sig helt bortglömd och obetydlig?
är det så det är eller bara så det känns?

och förr använde jag denna blogg som en avlastning,
för att få skriva ner mina vardagliga tankar och beskymmer.
och idag, så behövde jag det

glömde bloggen igen!!
jag jobbar på och det är inte ens jobbigt, kan faktiskt
inte klaga! känns som rutin att gå på jobbet nu så
jag gnäller inte.. förutom dessa dagar solen lyser=)

har vart på roadtrip denna helg med sissi till lulekalaset!
vi hade grymt skoj

ska uppdatera imorrn mer, vi hörs mina vänner
im back on track