.

jag tror alla har en ängel som vakar över oss, idag var det elins tur att behöva en ängel. Jag har inte vetat om någonting om olyckan förrän hon ringde mig för ca en timme sen och berättade det. Jag fattade ingenting då, var i total chock och satt i bilen med bella. Sen när jag gick in och berättade för mamma och pappa det var då jag förstod allvaret och vad som hade hänt. Blev helt panikslagen och rädd, tänk vad som hade kunnat hända älskade Elin. Hon hade verkligen änglavakt och det är jag så otroligt tacksam över.


I never wanted memories,

I only wanted you.

A million times I need you,

I think love alone saved you,

you never could have died.

In life I love you dearly

until the death I hold you close

In my heart you hold a place,

that no one could ever fill.

If tears could build a stairway,

I would bring you back again if you
ever leaved us
Thank god you stil with us,
you have  guardian angel

I dag hände något jag aldrig trott skulle hända.

När jag kom hem hängde det en skrynklig matkasse på dörren. Förvånad krånglade jag loss den från handtaget och tittade ner i den, vad är det här? Kläder? På något sätt kändes kläderna lite bekanta, fast som från ett annat liv.

Innanför dörren fiskade jag upp: Ett par svarta capribyxor med fransar längst ner, en tubtopp med en tiger på, en rosaglittrig bolero (kofta som liksom nästan bara består av ärmar) och, detta är galet, ett par trosor med tufft (kanske då) 70-tals tryck.

Plötsligt föll något på plats, jag kände igen dem, det var ju mina! Mina en gång så sjukt hippa, fräcka och lite vågade partykläder! Jag började minnas, en hel kedja av händelser letade sig fram ur min hjärnbark. Ett namn, ett utseende, en folkhögskola från längesen, och sen... en massa tjat, lika många undanflykter och så till slut en lååång tystnad.

När allt fallit på plats insåg jag att jag just fått tillbaks kläder jag lånat ut till en klasskompis inför en avslutningsfest för nio år sen!

Jag fattar inte det där med lånande. Jag blir så himla upprörd när jag tänker på det. Man är snäll, hjälper en kompis, man ger av sig själv och är generös. Då anser jag att det är en oskriven regel att man, så fort man bara kan, tvättar, viker och lämnar tillbaka det man lånat. Dessutom säger man: "Tack för lånet! Vad snällt av dig, du är allt en riktig vän!" Eller något liknande.

Men vad händer?

Jo, man tvingas gå från att vara den goda, generösa till att bli den onda, elaka, snåla, som tjatar och tjatar om att få igen sina grejer. Sina grejer! Sina egna grejer!

Ni hör ju själva hur det låter!

Så, nu stod jag där, med dom gamla skrynkliga 90-talsplaggen som dessutom luktade källare. Som jag aldrig ens fått glänsa i medan tillfälle gavs, snyft! Vad fan skulle jag göra med dom - nu?

Så, alla ni dåliga lånare där ute, som tvingat era vänner att framstå som snåla, ge tillbaks den där filmen, skivan eller tröjan! Fattar ni inte att dom hjälpte er den där gången när video-affären var stängd eller när du ville impa med "din" creddiga musiksmak på dejten?

Jag har just rensat ut min vind och det blev säkert 10 kartonger med skor, väskor och kläder till Myrornas.

Dom kommer och hämtar nästa vecka.

Tio kartonger och en påse.