.

Ibland så måste man få svar på något man funderar över,
även om det är ens största fasa att få höra det..
Man tänker "nej, svara inte förresten för jag vill inte veta" men
ibland är det värre att behöva fundera och bättre att få ett svar.
allting har ett slut, och jag antar att sanningen ibland sårar mer
än lögner. det har snart gått ett år sen jag träffade någon jag verkligen
blev förälskad i på en gång, och sen ska det ta ytterligare ett år att
släppa allting och verkligen gå vidare, varför måste det vara så komplicerat?
jag önskar att kärleken vore som en riktig vänskap när man inte behöver
fundera på att det en dag ska ta slut, när ett förhållande tar slut är det ju
jävligt lätt att säga "vi kan ju forfarande vara vänner" men hur lätt är det när
man ses och är van vid att träffa varann som man gjorde när man var tillsammans
vissa gånger känns det som att man hade kunnat ta ett skott i pannan för att
få kramas en sista gång, eller bara ligga och mysa till en bra film precis som förrut

men det jobbigaste är att inte veta om man saknar någon, eller om man saknar
just han. jag tror att de är först när man träffar någon annan som man riktigt kan
komma över sitt ex. då blir allt han gjorde ersatt av någon annan.
alltså, life goes on men det tar verkligen tid att sluta bli påmind om det man
hade tillsammans. jag kanske ska skratta mig glad åt att det inte varade så länge!

nu avslutar jag detta kapitel och väntar tills nästa börjar!
peace, love and understanding