dont be sorry, I dont blame you


jag sitter här helt förtvivlad för att jag trodde att jag var på
näst sista skivan av hela boxern utav sex and the city.
Så när jag tog ut skivan och skulle sätta in den absolut sista så
upptäckte jag att jag sett sista skivan, det var ju såklart hemskt eftersom
jag inte var förberedd på att jag kollade det sista avsnittet.
vilka problem man har, eller hur? fast jag har faktiskt värre problem
men dethär var bland de värsta.

hur vet man när man verkligen har nått botten? jag tror helt ärligt
att jag vart där en gång. känner ni igen den känslan av total tomhet,
när du är så jävla knäckt att bara ett "hur mår du" får dig att bryta sönder
och samman igen. Sen när man nästan har tagit sig upp igen är man
livrädd för att falla. Det är riktigt jobbigt att må riktigt dåligt, jag vill verkligen
aldrig göra det igen. Det är faktiskt ganska sjukt att 1 person kan få dig
att må så himla dåligt trots att man kanske har 10-20 personer som
alltid får dig att må bra. synd bara att jag gick på terapi hos karamell kungen
 och snart inte kommer i jeansen längre ;)

men my friends, dont worry be happy !
till och med jag mår bra nu ;)

E, du är underbar !

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0