cuvius viae pretium


vi fortsätter att bråka, all frustation över att vi mister varandra
får oss att tappa fotfästet
när vi blickar framåt ser vi ingen framtid, utan bara en rad missöden
och tragiska situationer för att bristen på tillit har försvunnit
vi tänker på allting vi går miste om, men räcker det för att gå vidare?
när vi blickar tillbaka ser vi det som har varit, alla underbara stunder
när jag tänker på den magiska känslan i kroppen när du rör mig så
blir jag alldelens varm, den får mig att gråta
jag kan leva på att du håller i mig hårt när det skriker i mitt bröst,
men jag kan inte leva med tanken att en gång står jag där igen,
ensam och förnedrad
det finns stunder då jag tror att jag blivit knäpp, jag blir tokig och
gråter hysteriskt efter din närhet fast jag vet att det sårar mig bara mer
varför såra det man älskar mest? vi vänder ryggen till den person som
man kan lita på mest i världen
människan har olika sidor och jag har en och du har en
vi är alla så olika men ändå så lik varann, vi är rädd för att bli ensam
och rädd för att bli sårad
om vi tröstar oss med att "det var inte meningen" så kanske det känns bättre
vi behöver nog hitta en anledning för att kunna gå vidare och lämna
alla varför och om och men
i vissa fall dör kärleken ut och i vissa fall måste man stå emot fast den
finns kvar. vad ska vi då kämpa för, varför ska vi gå vidare?
jo för att om man verkligen bryr sig och vet varandras bästa så låt det
vara så, även om det är jobbigt, känns omöjligt och vansinnigt hårt
allting har en mening, även detta
jag pressar tårarna tillbaka och håller andan och för en stund
kan jag känna din närvaro i all frånvaro
ni får skratta åt mig men jag älskar "dig" och låt mig göra
det tills jag är beredd att släppa taget
vi säger mycket vi inte menar och vi handlar fel i
vissa situationer men det här ska bli det sista jag har sagt,
därför vill jag säga det precis såhär, så alla kan se
alla kan döma och tro att jag är dum som inte bara hatar
och glömmer, jag tänker stå för vad känner och det
är precis dethär, en jävla frustation över att jag är kär i fel
person. och jag vill så gärna tro att du läser detta och
känner som jag, jag behöver inte få det bekräftat men jag
tror inte du menat allt dumt du sagt....... end.

live for the moments that takes your breath away
anna sofie johansson
image262

Kommentarer
Postat av: Majja

Herregud vad fint skrivet, det där kan få vem som helst att börja gråta :) kram.

2008-05-26 @ 00:36:56
URL: http://majjso.blogg.se
Postat av: sara e

verkligen jättefint soffi! det kändes i hjärtat när jag läste det, även om jag inte vet vad det handlar om. det tog rakt igenom och du skrev på ett sånt vackert sätt =) kram på dej

2008-05-26 @ 02:57:46
Postat av: Evelina

Vad fint skrivet :) nu försår jag att du inte bara kan glömma allt kram

2008-05-26 @ 15:12:10
Postat av: Stina

Vad fint skrivet gumman :) you can do it!

2008-05-26 @ 16:38:16
Postat av: Emlan

Ja herregud sofie inte visste jag att du hade en sån poet inom dig, bara ryser i hela kroppen;) Du fixar detta, står vid din sida!

2008-05-27 @ 00:31:34
URL: http://emeeliew.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0