.

det vet jag.
När min kompis Hanna dog så kändes det som att nån stack
en kniv rakt igenom mitt hjärta och vred om tusen varv.
Tog många månader innan jag verkligen förstod att Hanna inte
fanns längre på jorden, utan var en ängel uppe i himlen.

Jag läser alltid jagefrisk.blogg.se och blir alltid lika berörd
av hennes enorma livsglädje och positiva tänkande.
Hur kan man vara så stark när man får ett besked att det
är 20 % som överlever en sådan sjukdom. Känns som att jag hade
grävt min egen grav och suttit och gråtit varje dag och bara tyckt
synd om mig själv men denna tjej (Madde) var hela tiden positiv.
Så otroligt jävla inspirerande person, beundrar henne verkligen.
Livet är så orättvist ! Läser alltid hennes mamma samt pojkväns blogg
och jag gråter floder varje gång! De är så himla underbara och förtjänar
verkligen de allra bästa. Jag hoppas att de är starka nu och klarar sig
igenom detta ofattbara på bästa sätt och kan finna lycka i livet igen.
Det tar tid att gå vidare och blicka frammåt, men jag är säker på att
Madde och min älskade Hanna samt alla andra som lämnat oss
finns med oss hela tiden, de är så nära men ändå så långt ifrån och
visst kan någon ta ifrån oss de allra finaste vi har men ingen kan ta ifrån
oss alla minnen man delade tillsammans.

tänkte länka deras bloggar så ni också kan läsa,
jag är säker på att de kommer beröra era hjärtan och att
Maddes blogg kommer att få er att tänka om!

jagefrisk.blogg.se (maddes blogg)
levaidag.blogg.se (maddes mor)
therealcolombo.blogg.se (maddes pojkvän)
gå även in på www.barncancerfonden.se
och ge ett bidrag till "den jävla idioten".

Thousand words can´t bring you back,
I know because I tried
And either will a millions tears,
I know because I cried


Klistrar in det jag skrev när Hanna lämnade oss...

Tänk att steget mellan liv och död är så nära

Nyss var du så full av liv, och nu är du borta

Vi är på två helt olika platser, men ändå så nära

Det spelar ingen roll hur många tårar jag gråter

Det hjälper inte hur mycket man än saknar,

du är och förblir det vackraste minnet som lever inom mig,

och minnerna med dig glömmer man sent

Visst var din tid på jorden alldelens för kort

Jag hade gett allt i världen för att få se dig igen

För att höra din röst och hålla i din hand

Men alla vägar kanske har sitt pris?

Detta har öppnat mina ögon för något så självklart,

ta aldrig någon förgivet för du vet aldrig när resan tar slut

Det är svårt att acceptera och förstå men en sak är säkert,
Du finns i mitt hjärta och i mina tankar,

jag minns dig med ett leende på dina läpparna

och varje gång jag tänker på dig så ler jag också
jag minns dig som en underbar människa,
och tro mig min älskade vän, du var välbehövd på jorden
Och nu dansar du bland alla änglar, och vakar över oss

Vår älskade Hanna Sofia Engman