.

Det känns helt overkligt att Malin har gått bort.
Har umgåtts jättemycket med henne när vi var yngre, vi var en trio
jag malin och malin grundell.
Har delat både bra och dåliga minnen med henne, vi har smitit ut
på natten i kullen och snott blommjord från konsum, vi har
sovit i bodan på hennes gård, vi har bytlånat hästar och haft
de roligt i stallet och massa mer.
Malin var så himla energisk, och så var hon stark som fasen minns
jag, vi hade alltid massa armbrytartävlingar och hon vann alltid,
även mot en massa killar!
Det är så hemskt när någon dör som man har ett ansikte på och massa
minnen. Vi har inte umgåtts på några år men vi hängde ihop i nåt år
så visst känns det förjävligt, tungt och så himla tragiskt.
Det var då inte mening att det skulle ta slut såhär, det är det som gör
mig så förbannad. Skjut bort varenda jävla knarkare i Gällivare,
knarket drar ju ner massa ungdomar i skiten.
För att det är så tillgängligt, hur kan det få vara så?
Hur kan man vara en sån som säljer droger åt andra, när man vet vad
droger gör med människan?

som malins mamma sa till tidningen; det känns förjävligt.