.

idag var jag en bitterfitta. hatar att vara sån, ensam, ynklig, känslig och klängig.

jag kände hur hela jag utstrålade bitter och ledsen, folk frågar "hur är det?" Och jo tack,

det är bara bra. MEN man kan som inte sätta fingret på varför man känner sådär, hur tårarna

bränner bakom ögonlocken helt utan anledning. precis som när man har PMS eller nånting.

Det är verkligen när man är sådär liten som vem som helst kan stampa på dig, trycka precis

på vad som helst och få dig att gråta. Jag hatar att vara sån. Och så känns det extra tönting

när det inte ens har hänt nåt, man bara mår så. Men jag tror man måste få vara en bitterfitta

mellan varven, det är ett typiskt måste för en tjej !

Det som fick mig att gråta idag var när jag spillde min skållheta lasagne över låren,

då brast det. Då ville jag lägga mig på truckvägen och skrika "jag orkaaaaaaaaar inge

meeeeeeer" som en liten snorunge men jag bölade lite, bytte byxor och satte mig i trucken

igen. Och NU är jag inte längre bitter :)